wordsbyemma

När jag under mitt andra år på gymnasiet lämnade ifrån mig min Matte B-bok, (efter att ha klarat ett specialgjort prov av min lärare då jag inte klarade NP) var jag utom mig av glädje. ÄNTLIGEN skulle jag slippa allt vad räkna hette. Jag var fri från matematikens värld, för alltid!

DÄR fick jag. Nu sitter jag här, pluggar Psykologi B och är inne på kursens tredje del: Metod och statisk. De flesta kurser jag har läst sedan jag började på universitetet har innehållt denna delkurs, och det har alltid varit min hatdelkurs. Och efter att ha börjat på den ännu gång, nu på B-nivå, hatar jag den ÄNNU mer. Jag sitter här med en bok kallad "Statistics for the Behavioral Sciences", som innehåller en massa tillvägagångssätt om hur man räknar ut en massa skit. RÄKNAR!! Likt min tid på gymnasiet sitter jag här och fattar absolut ingenting. Är förbannad, förstår inte varför jag ska kunna detta och förstår heller inte varför jag inte begåvades med en matematisk hjärna. Skillnaderna här är att jag inte har en lärare som faktiskt vill hjälpa mig, och självklart att bokhelvetet (ursäkta språket, men det är väl befogat) är på engelska, vilket fördröjer inlärningen om möjligt ännu mer. Har till uppgift att göra personkorrelationer och hypotesprövningar, och nej, jag vet inte vad detta innebär. Hur ska detta gå?

SKIT!