Min kära mobil
Ifall ni minns så har jag under detta halvår haft min kära mobil på lagning ett par gånger, ett fenomen som fortfarande inte har upphört.
För ett par veckor sedan lämnade jag in den för 3790e gången, med anledning av att den stängde av sig så fort jag petade på den, typ. Det dröjde ungefär två veckor innan jag fick ett sms till min lånemobil (som är en gammal Nokia, med Snake på och allt) att den var klar. Så, glad i hågen begedde jag mig ner till stan för att hämta den. Jag fick tillbaka den och lämnade in den gamla Nokian med Snake på, gick därifrån och satte i mitt simkort. Men, något var fortfarande fel. Hur jag än satte i mitt simkort stod det bara att min mobil inte kunde hitta det, och uppmanade mig om att sätta i sim-kortet som redan var i. Lite halvt frustrerad återvände jag till butiken och informerade dem om problemet. De började knappa på min mobil, och kunde komma fram till att reparatörerna som hade "fixat" min mobil, hade satt in en mjukvara för 3 (abonnemanget 3), och var därmed låst till det abonnemanget. Vilket uppenbarligen är ganska problematiskt, då jag har Tele2.
SUCK! Detta resulterade i att de ÅTER igen fick skicka iväg min mobil på reparation, samtidigt som butiksbiträdena mumlade "nej, NU blir jag irriterad här!!!!".
Jag har börjat lära mig rutinerna när en mobil skickas in på lagning, som ni kanske förstår. Det som händer är att de alltid skriver ett papper som de skickar iväg till reperatörs-snubbarna om vad som är fel, och som jag får en kopia på. Vilket också skedde denna gång, med beskrivningen:
"SKÄRPNING! NI HAR UPPDATERAT TELEFONEN MED EN 3MJUKVARA SÅ KUND KAN INTE ANVÄNDA TELEFONEN. FIXA SÅ SNABBT SOM MÖJLIGT KUND ÄR INTE GLAD!"
Lägg märket till de stora bokstäverna. Tyckte själv att jag höll masken ganska bra och försökte vara trevlig, då jag vet att det inte är butiksbiträdenda jag ska vara sur på. Men de lyckades tydligen genomskåda mig, haha. Nu ska jag snart bege mig ner till stan för att hämta ut min mobil och lämna in Nokian med Snake på som jag fått ha ett tag till.
Håller tummarna för att allt är rätt nu! Annars får jag fortsätta att ha Nokian, men Snake på!
För ett par veckor sedan lämnade jag in den för 3790e gången, med anledning av att den stängde av sig så fort jag petade på den, typ. Det dröjde ungefär två veckor innan jag fick ett sms till min lånemobil (som är en gammal Nokia, med Snake på och allt) att den var klar. Så, glad i hågen begedde jag mig ner till stan för att hämta den. Jag fick tillbaka den och lämnade in den gamla Nokian med Snake på, gick därifrån och satte i mitt simkort. Men, något var fortfarande fel. Hur jag än satte i mitt simkort stod det bara att min mobil inte kunde hitta det, och uppmanade mig om att sätta i sim-kortet som redan var i. Lite halvt frustrerad återvände jag till butiken och informerade dem om problemet. De började knappa på min mobil, och kunde komma fram till att reparatörerna som hade "fixat" min mobil, hade satt in en mjukvara för 3 (abonnemanget 3), och var därmed låst till det abonnemanget. Vilket uppenbarligen är ganska problematiskt, då jag har Tele2.
SUCK! Detta resulterade i att de ÅTER igen fick skicka iväg min mobil på reparation, samtidigt som butiksbiträdena mumlade "nej, NU blir jag irriterad här!!!!".
Jag har börjat lära mig rutinerna när en mobil skickas in på lagning, som ni kanske förstår. Det som händer är att de alltid skriver ett papper som de skickar iväg till reperatörs-snubbarna om vad som är fel, och som jag får en kopia på. Vilket också skedde denna gång, med beskrivningen:
"SKÄRPNING! NI HAR UPPDATERAT TELEFONEN MED EN 3MJUKVARA SÅ KUND KAN INTE ANVÄNDA TELEFONEN. FIXA SÅ SNABBT SOM MÖJLIGT KUND ÄR INTE GLAD!"
Lägg märket till de stora bokstäverna. Tyckte själv att jag höll masken ganska bra och försökte vara trevlig, då jag vet att det inte är butiksbiträdenda jag ska vara sur på. Men de lyckades tydligen genomskåda mig, haha. Nu ska jag snart bege mig ner till stan för att hämta ut min mobil och lämna in Nokian med Snake på som jag fått ha ett tag till.
Håller tummarna för att allt är rätt nu! Annars får jag fortsätta att ha Nokian, men Snake på!
Ett inlägg - YIPPIEKAJEJ!
Jag borde få pris för världens sämsta bloggare. Men för att vara positiv uppskattar mina få läsare inläggen mer, då de inte kommer så ofta, eller hur?
Vad händer i mitt liv? Söker jobb som en galning, har några på G och har fått lite extraarbete. Alltid något! Söker också lägenhet, vilket går mindre bra. Men det löööser sig! Tror även att jag börjar dra på mig en förkylning, skitkul! Jag som ALDRIG blir förkyld, blir det nu inom loppet av två månader. What the heell??? Brukar som mest ha det en gång om året. Knas, knas, knas.
På lördag ska jag antagligen hem till skogen och fira min farMORR som fyller år, det ser jag fram emot! Det innebär även att jag får träffa mina kära kusiner - hur kul?!?!?
Jag behöver saker att se fram emot, har jag märkt. Helgen som var nu innan spenderades med Helenus på fredagen. Vi partajade med lite alltför mycket vin, jag önskade Sean Banan på krogen och vi dansade ihjäl oss, jag bar ett par guldglittriga skor som hade lite väl smala klackar som fastnade bland kullerstenarna, haha, vilket resulterade i att mina snälla killkompis fick bära mig, haha. Helenus hade också problem med sina skor som hon lånade av mig, och gick barfota sista delen av kvällen. Vilket inte är en ovanlig situation för henne när hon partajar i Kalmar, på något vänster slutar det alltid med att hon går barfota. Ska ej gå in på mer detaljer som skedde under kvällen för alls skull - men kul hade vi! Dagen efter garvade vi ihjäl oss åt bilder som togs under kvällen. Sedan vankades det födelsedagsmiddag och andra fina vänner entrade min lägenhet, väääldigt trevligt! Alltså, jag hade en väldigt bra helg, som jag såg fram emot väldigt mycket, och när den var över var jag halvt deprimerad. För jag behöver roliga saker att se fram emot, för att inte tänka på en massa annan skit.
Som hur mycket jag saknar dig.
Därför är det bra att jag även har denna helg att se fram emot! Nu ska jag käka nattmat.
Enyoy blogginlägget!
Duktiga jag!
Klockan är strax över 14.00 och jag känner mig väldigt duktig!
Idag har jag:
*Sagt upp lägenhet (scaaary, med tanke på att jag inte har någon ny än.... men de lär kicka ut mig förr eller senare iaf, då jag inte längre är student).
*Skrivit fem olika personliga brev, därav sökt fem väldigt intressanta jobb.
Och fler personliga brev ska skrivas, då jag imorgon planerar att trakassera arbetsgivarna på stan. Wiiish me luck!
Idag har jag:
*Sagt upp lägenhet (scaaary, med tanke på att jag inte har någon ny än.... men de lär kicka ut mig förr eller senare iaf, då jag inte längre är student).
*Skrivit fem olika personliga brev, därav sökt fem väldigt intressanta jobb.
Och fler personliga brev ska skrivas, då jag imorgon planerar att trakassera arbetsgivarna på stan. Wiiish me luck!
Imorgon
Imorgon säger vi hejdå. Och det enda jag funderar på just nu, är vad jag ska ha på mig. Jag vet att det inte är normalt, men jag vill att du ska minnas mig som vacker. Att endast koncentrera mig på hur jag ska se ut när du ser mig för kanske sista gången, är också det enda jag orkar tänka på. Att tänka på hur jobbigt det kommer att bli att säga hej då, hur ont det kommer att göra och hur mascaran som jag noggrant kommer måla på imorgon kommer att rinna och hela min fina utstyrsel därmed blir förstörd, orkar jag inte lägga ner tankar på. Det är bäst såhär, det är bäst att inte tänka på det jobbiga, utan endast det oviktga. Det gör minst ont.
I don't wanna say goodbye,
'cause something tells me, this is where we end...
I don't wanna say goodbye,
'cause something tells me, this is where we end...
-
Ibland hjälper det inte att kämpa.
And everyone can see that I really fell, and I'm going through hell.
Jag har utöver allt annat fått nackspärr också. Skulle plocka ur diskstället och när jag lyfte upp en tallrik i skåpet låste sig nacken, knaaas! Livet flyter verkligen på bra ibland (hrm)!
It was so good, and now it's gone
And everyone can see that I really fell, and I'm going through hell.
Jag har utöver allt annat fått nackspärr också. Skulle plocka ur diskstället och när jag lyfte upp en tallrik i skåpet låste sig nacken, knaaas! Livet flyter verkligen på bra ibland (hrm)!
It was so good, and now it's gone
I'll be fighting...
I'll be fighting for my lovestory, precis som Måns Zelmerlöw sjunger.
Jag vore dumt i huvudet om jag inte kämpade för att det ska bli bra igen. Allt betyder för mycket för att jag ska låta det bara försvinna, jag kan inte bara gå vidare.
Be för mig, people! Det brukar ni vara bra på.
With a broken heart
Jag vet inte om du läser det här. Men jag skriver ändå. Mitt hjärta värker och tårarna rinner. Det har gått flera timmar sedan du gick, och ytterligare ett par timmar på det sedan allt föll itu, när allt gick i tusen bitar. Jag saknar dig redan. Och tanken på att vi kanske aldrig ses igen, gör det hela värre.
Jag förstår inte varför, varför det ska bli såhär. Varför det inte går att lösa, varför vi inte ska kämpa för att det ska fungera och jag förstå inte varför det ska göra så förbannat, jävla ont. Det gör ont att jag inte längre kommer att bli överlycklig så fort du frågar om vi ska ses, det gör ont att jag längre inte kommar att trippa ner för trappan i trapphuset på väg att öppna porten för dig, det gör ont att jag aldrig mer kommer att få känna dig vara nära mig igen. Det gör ont att vi inte längre ska ses.
Precis som jag sa till dig är du den finaste jag träffat, och hur går man vidare från det? Hur glömmer man? Hur slutar man tänka? Nästan all min tid det senaste året har gått åt till att tänka på dig, är det nu meningen att jag bara ska sluta? Det känns fel, det är inte rätt. Det känns nästan overkligt. När du sa att det var bäst att avsluta allt, var det som jag drömde. Som att allt runtomkring plötsligt var suddigt, att det egentligen inte skedde, att allt bara var en dröm. Jag önskar så att det var det.
Jag vet att jag egentligen inte kan göra annat än att försöka gå vidare. Jag vet dock inte hur. För mig finns bara du. Och jag kommer aldrig kunna sluta tänka på dig, trots att vi aldrig mer kanske ses.
Jag förstår inte varför, varför det ska bli såhär. Varför det inte går att lösa, varför vi inte ska kämpa för att det ska fungera och jag förstå inte varför det ska göra så förbannat, jävla ont. Det gör ont att jag inte längre kommer att bli överlycklig så fort du frågar om vi ska ses, det gör ont att jag längre inte kommar att trippa ner för trappan i trapphuset på väg att öppna porten för dig, det gör ont att jag aldrig mer kommer att få känna dig vara nära mig igen. Det gör ont att vi inte längre ska ses.
Precis som jag sa till dig är du den finaste jag träffat, och hur går man vidare från det? Hur glömmer man? Hur slutar man tänka? Nästan all min tid det senaste året har gått åt till att tänka på dig, är det nu meningen att jag bara ska sluta? Det känns fel, det är inte rätt. Det känns nästan overkligt. När du sa att det var bäst att avsluta allt, var det som jag drömde. Som att allt runtomkring plötsligt var suddigt, att det egentligen inte skedde, att allt bara var en dröm. Jag önskar så att det var det.
Jag vet att jag egentligen inte kan göra annat än att försöka gå vidare. Jag vet dock inte hur. För mig finns bara du. Och jag kommer aldrig kunna sluta tänka på dig, trots att vi aldrig mer kanske ses.
KLAR!
Jag kan knappt tro det, men: MINA MATTEUPPGIFTER ÄR KLARA!
Efter mycket muttrande från min sida, hjälp från mamma och medbeklaganden från pappa ("jag hade klarat det där mycket fortare, jag hade GETT OPP!" "De begär ju det omöjliga", "Fyfan"), är det äntligen inlämnat och klart. Sedan om det är rätt uträknat eller ej återstår att se. Är inte alltför hoppfull, men har gjort mitt bästa och följt exakt så som det står i boken. Så helt åt skogen BORDE det inte kunna bli. Men ja, man vet ju aldrig med matte. Särskilt inte när jag räknar. Det har en tendens att bli fel även när jag gör rätt.
Nu ska jag slappa resten av påsken och sedan sikta mig in på min hemtenta. Som säkerligen också blir en utmaning, då det ska användas statistikprogram och det är jag NÄSTAN lika haj på som matten. Tjoho!
Efter mycket muttrande från min sida, hjälp från mamma och medbeklaganden från pappa ("jag hade klarat det där mycket fortare, jag hade GETT OPP!" "De begär ju det omöjliga", "Fyfan"), är det äntligen inlämnat och klart. Sedan om det är rätt uträknat eller ej återstår att se. Är inte alltför hoppfull, men har gjort mitt bästa och följt exakt så som det står i boken. Så helt åt skogen BORDE det inte kunna bli. Men ja, man vet ju aldrig med matte. Särskilt inte när jag räknar. Det har en tendens att bli fel även när jag gör rätt.
Nu ska jag slappa resten av påsken och sedan sikta mig in på min hemtenta. Som säkerligen också blir en utmaning, då det ska användas statistikprogram och det är jag NÄSTAN lika haj på som matten. Tjoho!
Matte... igen!!!
När jag under mitt andra år på gymnasiet lämnade ifrån mig min Matte B-bok, (efter att ha klarat ett specialgjort prov av min lärare då jag inte klarade NP) var jag utom mig av glädje. ÄNTLIGEN skulle jag slippa allt vad räkna hette. Jag var fri från matematikens värld, för alltid!
DÄR fick jag. Nu sitter jag här, pluggar Psykologi B och är inne på kursens tredje del: Metod och statisk. De flesta kurser jag har läst sedan jag började på universitetet har innehållt denna delkurs, och det har alltid varit min hatdelkurs. Och efter att ha börjat på den ännu gång, nu på B-nivå, hatar jag den ÄNNU mer. Jag sitter här med en bok kallad "Statistics for the Behavioral Sciences", som innehåller en massa tillvägagångssätt om hur man räknar ut en massa skit. RÄKNAR!! Likt min tid på gymnasiet sitter jag här och fattar absolut ingenting. Är förbannad, förstår inte varför jag ska kunna detta och förstår heller inte varför jag inte begåvades med en matematisk hjärna. Skillnaderna här är att jag inte har en lärare som faktiskt vill hjälpa mig, och självklart att bokhelvetet (ursäkta språket, men det är väl befogat) är på engelska, vilket fördröjer inlärningen om möjligt ännu mer. Har till uppgift att göra personkorrelationer och hypotesprövningar, och nej, jag vet inte vad detta innebär. Hur ska detta gå?
SKIT!
DÄR fick jag. Nu sitter jag här, pluggar Psykologi B och är inne på kursens tredje del: Metod och statisk. De flesta kurser jag har läst sedan jag började på universitetet har innehållt denna delkurs, och det har alltid varit min hatdelkurs. Och efter att ha börjat på den ännu gång, nu på B-nivå, hatar jag den ÄNNU mer. Jag sitter här med en bok kallad "Statistics for the Behavioral Sciences", som innehåller en massa tillvägagångssätt om hur man räknar ut en massa skit. RÄKNAR!! Likt min tid på gymnasiet sitter jag här och fattar absolut ingenting. Är förbannad, förstår inte varför jag ska kunna detta och förstår heller inte varför jag inte begåvades med en matematisk hjärna. Skillnaderna här är att jag inte har en lärare som faktiskt vill hjälpa mig, och självklart att bokhelvetet (ursäkta språket, men det är väl befogat) är på engelska, vilket fördröjer inlärningen om möjligt ännu mer. Har till uppgift att göra personkorrelationer och hypotesprövningar, och nej, jag vet inte vad detta innebär. Hur ska detta gå?
SKIT!
I'm on pink clouds!
Ett år och det pirrar fortfarande.
:D
"Hoppa gärna i soffan!"
Detta får mig att minnas mig och mina kusiner, hoppandes i farmor och farfars soffa som man inte fick hoppa i :)
MY RED SKINNJACKET
Jag tror bestämt att ni people INTE har sett den snyggaste jackan jag någonsin ägt. Förrän nu:
Hehe
Ja, det är en röd skinnjacka. Och idag är det premiäranvänding. Som jag läääängtat! Den har hängt helt oanvänd sedan i början av januari, alltså i två månader.
LÖÖÖÖÖÖÖVE IT!
Hehe
Ja, det är en röd skinnjacka. Och idag är det premiäranvänding. Som jag läääängtat! Den har hängt helt oanvänd sedan i början av januari, alltså i två månader.
LÖÖÖÖÖÖÖVE IT!
Dinosaueriedrömmar
Ibland undrar jag varför jag relativt ofta drömmer om att jag blir jagad av sådana här?
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://nagelkonserven.files.wordpress.com/2011/01/t-rex.jpg&imgrefurl=http://nagelkonserven.wordpress.com/page/2/&usg=__9DwB08OHepD-kQS0V4_GyIKsejs=&h=712&w=650&sz=118&hl=sv&start=0&zoom=1&tbnid=dG74JENKvJZylM:&tbnh=109&tbnw=100&ei=PyNyTdGmH9Dysgbv4ZyEDg&prev=/images%3Fq%3Dt%2Brex%26um%3D1%26hl%3Dsv%26rlz%3D1T4GGLL_svSE413SE413%26biw%3D1345%26bih%3D516%26tbs%3Disch:1&um=1&itbs=1&iact=rc&dur=203&oei=ECNyTYetC82EswbylaWIDg&page=1&ndsp=25&ved=1t:429,r:0,s:0&tx=64&ty=49
Det påminner mig om min lillebror när han var liten. Han vaknade en dag och frågade mamma förskräckt: "Mamma, finns det stora ödlor?!?!?!" Säg inte till honom att jag skrev det här!
It's scaaaary shit!
http://www.google.se/imgres?imgurl=http://nagelkonserven.files.wordpress.com/2011/01/t-rex.jpg&imgrefurl=http://nagelkonserven.wordpress.com/page/2/&usg=__9DwB08OHepD-kQS0V4_GyIKsejs=&h=712&w=650&sz=118&hl=sv&start=0&zoom=1&tbnid=dG74JENKvJZylM:&tbnh=109&tbnw=100&ei=PyNyTdGmH9Dysgbv4ZyEDg&prev=/images%3Fq%3Dt%2Brex%26um%3D1%26hl%3Dsv%26rlz%3D1T4GGLL_svSE413SE413%26biw%3D1345%26bih%3D516%26tbs%3Disch:1&um=1&itbs=1&iact=rc&dur=203&oei=ECNyTYetC82EswbylaWIDg&page=1&ndsp=25&ved=1t:429,r:0,s:0&tx=64&ty=49
Det påminner mig om min lillebror när han var liten. Han vaknade en dag och frågade mamma förskräckt: "Mamma, finns det stora ödlor?!?!?!" Säg inte till honom att jag skrev det här!
It's scaaaary shit!
DONKEN
Jag är just nu oerhört sugen på detta:
Med en stor pommes till. Och cheddardipp. Vilken finsmakare jag är, va? Haha. Synd att donken ligger så långt bort (typ 15 min promenadavstånd.... haha). Fast tur på ett vis, hade kanske blivit många besök där annars. Något annat som är tur är att jag ska äta god mat idag; kräftsoppa! Så jag nöjer mig nog med det i alla fall. Nuggetsen får vänta.
Med en stor pommes till. Och cheddardipp. Vilken finsmakare jag är, va? Haha. Synd att donken ligger så långt bort (typ 15 min promenadavstånd.... haha). Fast tur på ett vis, hade kanske blivit många besök där annars. Något annat som är tur är att jag ska äta god mat idag; kräftsoppa! Så jag nöjer mig nog med det i alla fall. Nuggetsen får vänta.
Mobilen fixad...?
Nu har jag äntligen fått tillbaka min mobil, efter många om och men, kanske man skulle säga. Jag glömde helt bort laddaren till Samsungen när jag skulle lämna tillbaka den, vilket resulterade i att jag inte fick tillbaka min mobil, haha. Så jag fick helt enkelt ta bussen tillbaka hem, hämta laddaren och ta bussen till stan igen! Självklart skulle bussarna vara ovanligt sena bara för att jag ville komma fram så fort som möjligt. Suck! Men, men. Nu har jag i alla fall min mobil! Är dock inte helt säker på att den är helt fixad, men jag ger det en liten chans i alla fall, annars får jag gå tillbaka igen. Haha undviker det för jag vill inte dras med den där gamla skrotmobilen igen!
Ikväll ska jag se på Sveriges värsta bilförare, visst är det extremt kul? Haha! Skrattar typ ihjäl mig åt Gabbe och Sillen, 4.25.
Ikväll ska jag se på Sveriges värsta bilförare, visst är det extremt kul? Haha! Skrattar typ ihjäl mig åt Gabbe och Sillen, 4.25.
MOBILEN FIXAD
Min mobil som varit inne på lagning ett tag nu är tydligen fixad. Så nu ska jag ut det fina vädret och dra ner till The Phone House och hämta den. Detta innebär även att jag kommer bli av med den uråldriga Samsungen jag har dragits med ett tag nu. Snacka om att jag saknar min vanliga!!!
Matschema
Under några månader har jag kört med matschema. Det innebär precis som det låter. Att jag inför varje vecka gör en veckomeny och sedan följer denna, dag för dag. Det är verkligen hur smidigt och bekvämt som helst! När man redan har all mat uttänkt inför varje vecka kan man handla allt på en gång, man har allting hemma och behöver aldrig fundera över vad man ska laga för mat. Innan jag satte igång med det trodde jag att det skulle bli jobbigt att följa det och trodde inte riktigt att jag skulle klara det, men det var precis tvärtom. Det är hur mycket enklare och bättre som helst att ha hela veckans meny färdigställd och jag följer den i alla fall till 90 procent. Undantagen är de gånger jag kanske äter ute med en kompis eller något.
Så, jag rekommenderar detta starkt! Dagens middag är klyftpotatis med paprika, tomat, fetaost och vitlökssås. Mums!
Så, jag rekommenderar detta starkt! Dagens middag är klyftpotatis med paprika, tomat, fetaost och vitlökssås. Mums!
Lars Eriksson is back!
Minns ni honom? Lars Eriksson från Idol 2008? Hur som helst, han har i alla fall släppt en skiva nu. Och jag älskar den. Hade visserligen hört de flesta låtarna redan, men ändå. Alltid lite mer speciellt när de finns på skiva, liksom.
Han finns på Spotify, här är en länk till en av hans låtar:
Lars Eriksson – The lnely journey called life
Enyooooy, people!
Young me
Något jag kom att tänka på helt random såhär mitt i natten, är att jag allltid, alltid, alltid får höra att jag ser ung ut. Jag vet inte hur jag ska tolka det, om jag ska det positivt eller negativt. Okej ifall jag hade varit 30 eller 40, och fått höra det, men när man får höra det redan när man är 20 och faktiskt även är van vid sedan några år tillbaka, börjar man fundera.
Nästan alltid när folk ska gissa på hur gammal jag är, gissar de alltid att jag är två till tre år yngre. Står jag dessutom med jämnåriga kompisar, eller kanske folk som är yngre, och någon ska gissa hur gamla alla är, tittar de alltid på mig först och säger: Du är yngst i alla fall! Jaha? För några månader sedan när jag var på Harrys blev jag till och med tvungen att visa leg TVÅ gånger (det var 20årsgräns). Visserligen var jag yngst av oss i gänget, men ändå.
Inte ens busschaufförerna, som är så otroligt noggranna med att man åker inte åker i en lägre prisklass än vad man ska, tror på mig ibland. Jag säger att jag ska betala för en ungdom, och de frågar hur gammal jag är. När jag svarar att jag är 20 tittar de förvånat på mig och tar sedan betalt. Som om jag själv inte visste hur gammal jag är.
Nej, jag vet inte hur jag ska tolka allt detta. Jag får väl helt enkelt hoppas på att det håller i sig när jag är äldre och inte önskar annat än att se ung ut. Och att mitt unga utseende inte beror på att jag verkar omogen, eller något. Hehe.
En liten skit?
Nästan alltid när folk ska gissa på hur gammal jag är, gissar de alltid att jag är två till tre år yngre. Står jag dessutom med jämnåriga kompisar, eller kanske folk som är yngre, och någon ska gissa hur gamla alla är, tittar de alltid på mig först och säger: Du är yngst i alla fall! Jaha? För några månader sedan när jag var på Harrys blev jag till och med tvungen att visa leg TVÅ gånger (det var 20årsgräns). Visserligen var jag yngst av oss i gänget, men ändå.
Inte ens busschaufförerna, som är så otroligt noggranna med att man åker inte åker i en lägre prisklass än vad man ska, tror på mig ibland. Jag säger att jag ska betala för en ungdom, och de frågar hur gammal jag är. När jag svarar att jag är 20 tittar de förvånat på mig och tar sedan betalt. Som om jag själv inte visste hur gammal jag är.
Nej, jag vet inte hur jag ska tolka allt detta. Jag får väl helt enkelt hoppas på att det håller i sig när jag är äldre och inte önskar annat än att se ung ut. Och att mitt unga utseende inte beror på att jag verkar omogen, eller något. Hehe.
En liten skit?
NEW SHOES
Idag köpte jag skor. Igen. På Scorett, av alla ställen! Det är faktiskt första gången jag handlar där, på grund av att det alltid är så dyrt där. Skorna däremot är sjukt snygga! Och idag hade jag tur som faktiskt lyckades fynda där inne! De hade slutrea och reade ut skor för 99 kr!
De här finns nu i min överfyllda garderob. Skulle kostat 600 kronor egentligen, men kostade alltså nu endast 99 kr! Jag älskar dem.
De här finns nu i min överfyllda garderob. Skulle kostat 600 kronor egentligen, men kostade alltså nu endast 99 kr! Jag älskar dem.
