wordsbyemma

Klockan är strax över 14.00 och jag känner mig väldigt duktig!

Idag har jag:

*Sagt upp lägenhet (scaaary, med tanke på att jag inte har någon ny än.... men de lär kicka ut mig förr eller senare iaf, då jag inte längre är student).

*Skrivit fem olika personliga brev, därav sökt fem väldigt intressanta jobb.

Och fler personliga brev ska skrivas, då jag imorgon planerar att trakassera arbetsgivarna på stan. Wiiish me luck!

Imorgon säger vi hejdå. Och det enda jag funderar på just nu, är vad jag ska ha på mig. Jag vet att det inte är normalt, men jag vill att du ska minnas mig som vacker. Att endast koncentrera mig på hur jag ska se ut när du ser mig för kanske sista gången, är också det enda jag orkar tänka på. Att tänka på hur jobbigt det kommer att bli att säga hej då, hur ont det kommer att göra och hur mascaran som jag noggrant kommer måla på imorgon kommer att rinna och hela min fina utstyrsel därmed blir förstörd, orkar jag inte lägga ner tankar på. Det är bäst såhär, det är bäst att inte tänka på det jobbiga, utan endast det oviktga. Det gör minst ont.

I don't wanna say goodbye,
'cause something tells me, this is where we end...